Vaknade tio i  sju av att ljudet går igång. Väckte mamma och sa: lyssna. Hon försökte lyssna var det kom från och kom fram till att kommer uppifrån. Hon gick o knacka på (dörrklockan funkar inte) men ingen svarar. Ja, om hon nu är hemma så om hon inte vaknar av en väckar klokcan så kommer hon ju inte vakna av en knackning. Så mamma sa att hon ska försöka få tag på henne sen.

Jag ligger i min säng och börjar bryta ihop, tänker på hur mkt jag har att göra och att jag behöver sömn. Sure de kanske är skittönting att bryta ihop över en sån här sak men det har va liksom de som fick bägaren att rinna över. Jag känner sån hat mot den subban där uppe, nästan gång jag ser henne vill jag hugga henne i magen med en fet jävla kökskniv ( jag ska inte göra de! ta de lungt) Mammas svar var: Men lisa, sluta (typ om jävla tönt). Om du nu vill sova så gå och lägg dig tidigare! VARFÖR DÅ?! Jag är aldrig trött på kvällen för jag tänker för mkt. Och ska de va okej att en fittgranner lämnar sitt larm på och sen inte är hemma. Nu är jag så jävla sur på mamma också. Känner hur irritationen växer inom mig. Jag tänke liksom ha en skönt natt och sova till halv tio sen plugga lite och sen dra in till stan. Jag har inte tid att sova längre. Blir så fucking förbannand. Sa till mamma och dra för jag vill inte se henne. och de vill jag verkligen inte. Kan hon inte försöka tänka sig in i hur de är för mig?